Norrländska Korrespondenten – 4 juli 1857, sida 3

wudet på den första man, som söker bryta sig in i bränwinsförrådet. Ni wet jag aldrig snämtar. Ni borde blygas! Kallar ni er män, som för njutningen att få litet starka dryocker nu, mill förlos ra den enda möjligheten att få wara fulla hwar dag, då wi fomma i land? Allting har fin tid oh nu anser jag det wara tid, att hälla fig nyfrer. Som de fleste af besättningen öfwer gingo vå Oswalds sida, nödgades den swagare delen gifwa wika och tillrustningarne börjades. De twå låringsbå: tarne befunno sig i godt ständ. En del anwändes att hugga undan bordläggningen, på det båtarne måtte funna ut såttas, emedan de fafnade medel att his. fa bem öfwerbord. Pumpfsotet under söktes åter. Nio fot watten i rummet oh skeppet sättande fig allt djupare. Twå timmarkhade förflutit och blåften war ej mer få wåldsam; äfwen den ge nom windwerlingen bortgående fjögåns gen hade återtagit fin reguliera bana. (Forts.)