Norrländska Korrespondenten – 4 juli 1857, sida 2

gnnnn läger för att njuta några timmars hwila. — Tror ni, Baroth, att hon sprungit läck? fade kaptenen eftertänffamt; ty aldrig funde hon intagit få modet watten. — Aldrig, sir; men hon har blifwit få pressad, att hon kanhända öppnat fig i nåtena. Jag hoppas det ej mårte wara något wärre. — Hwad tror ni då det fan wara? — Jag fruktar att hon blifwit skadad af wraken efter masterna; ni kommer iyåg huru många gånger wi stötte emot, innan wi kunde klara oss från dem. Särskildt kommer jag ihåg att stormasten gaf en swår törn djupt under sjelfwa skrofwet. — Ste Guds wilje, men låt of fynda på däck få fort fom möjligt. Då de kommo på däck gif timmer mannen fram till faptenen och fade lugnt: fju fot tre, five. Pumparne woro då i full gång; manskapet aflöste hwarandra hwar femte menut och ardetade blottade ända till medjan. Under en half timma fortgick pumpringen utan uppehäll. Detta war er halftimme af spånd wåntan; knuten war att få wisshet om hon läfte genom nåten, då hwarje Hopp fanns