Norrländska Korrespondenten – 1 juli 1857, sida 2

af föräldrar eler mälsman fått fig an förtrodt att uppfoftra eller underwifa barn, fom tillhör swenska kyrkan, beträdes att under utöfningen af sådant uppdrag bis bringa barnet annan religionstro, ån four med den rena evangeliska läran öfwerends stämmer. 4. Barn of swenska kyrkans mede lemmar skall anses tillhöra samma kyrka, ändock att föräldrarne, efter barnets för delse, till annan trosbekännelse öfwergått. Har blott endera af makarne till annan troslära öfwergått, ware äfwen om barn, fom sedermera i det äktenskap födas, lag fom nu stadgadt år, der ej båda föråäls drarne äro ense om barnets uppfostran till annan religionstro och derom inför wederbörande presterskap, före barnets dope afgifwa uttrycklig förklarmg, till anteds ning i kyrkoboken. 8 5. Hwar i afseende på främmande religionsförwandter hittills warit stadgadt och icke genom denna författning blifwit ändradt, skall intill def annorlunda före ordnas fortfarande tjena till efterrättelse och jemwål ega tillämpning på dem, som från swenska kyrkan till annan trogbekäånnelse öfwergå. Ej skall någon på grund af fin tro8. bekännelse anses frikallad från efterlefnad af rifets borgerliga lagar. Tillstädjer hos nom ej hans troslära att aflägga i lag föreskrifwen ed, då sådant erfordras, och är derom ej särskilt stadgadt, förordne fos nungen, sedan högsta domstolen blifwit hörd, huru förfaras bör. 8 6. Rättigheten för swenska kyrkans medlemmar, att äfwen utom den offentliga gudstjensten sammankomma till ge menfamma andaltsöfningar, skall wara fri och obehindrad, få widt wid sådan fame mankomst ej något företages, fom mot lag eller sedlighet stridande är, eller eljest allmän ordning störer. Ej må dock wid religionsöfning, som sker under annan än wederbörande presterskaps omedelbara leds ning och icke ät att hänföra till enskild husandakt, tillträde wägras presterskapet i församlingen eller den offentliga myns digheten i orten, hwilken sistnämde myns dighet, wid inträffad olaglighet eller vocde ning, eger att, der få nödigt anses, fame mankomsten upplösa. Ej heller må få bes skaffad sammankomst, hwarom nu stadgadt år, utan särskilt tillstånd hållas å tid dä allmän gudatjenst 1 församlingen förråts tas, wid påföljd af böter från och med 50 till och med 100 rdr rmt för den, el ler dem, fom föranstaltat sammankomsten eller dertill upplätit hus, och till högst 10 rdr för annan deltagare. 7. Böter, fom i denna författning finnas stadgade, beräknas i rikomvnt och skola förwandlas till hälften emellan åflas gare och församlingens fattige. Saknar den bötfälde tillgång till böterna, skola de förwandlas till sängelfe efter samma grunder, fom gålla för förwandling af böter enligt utsöfningsbalken. 8 8. Mål, angående öswerträdelse af denna författning, skola, med undantag af åtal mo prest för embetsfel, upptagas och afdömas af allmän underrått samt dess