Norrländska Korrespondenten – 1 juli 1857, sida 2

gare till nafterhuset och iakttog för en stund kompassen. Skeppet föl ej af och tycktes sjunka allt djupare ned i wattnet. Åter tecknade Oswald till faptennen och äter gaf denne på samma sätt sitt bifall. Framåt sprang den oförfärade styrmannen, hällande sig fast i relingen oc fofferniglarna, åtföljd af fina härdade fame rater tills de alla tre fommo midskepps, hwarest de rasande böljorna och tågens tjocklef, fom blott längsamt gäfwo wika for yxhuggen, gjorde deras post till en af de swåraste och farligaste. Pögbätsmannen kastades af en wåg ned i llä och frälsades blott af vanten från en graf i wattnet, men lika oförskräckt arbetade han sig åter upp i lovart och binod fina kamrater. Det fitta hugget gafs af Oswald, — taljorna flögo genom jungfrurna — och den resliga masten förswann i de skummande sjöarna. Oswald och hans kamrater skyndade frän sin farliga ställning oc förenade fig åter med faps tenen. fom, tillsammans med flere af besättningen, ännu stod kring drillhjutet. Skeppet föll nu långsamt af och reste sig åter, och inom nägra minuter flög det undan för orkanen, arbetande fig tungt