Norrländska Korrespondenten – 13 juni 1857, sida 3

tyrer gå i landsflykt, der de nag skolo blifwa tagna under armarne, något som också för hela förhållandet år betecknande — skänka de beklaganswärda rättighet att i deras land qwarstanna, något fom wisst ingen förståndig dem behöfwer förneka, så östadkommes utan tmifivel med aldraftörs sta lätthet i lagen en förändring, fivaris genom detta fan ske. Man utöfwar mid serligen mot de arma qwinnorna en mic: fet stor barmhertighet, men mot hela det swenska samhället en mycket liten, wars förutan man bekänner fig till en regec ringskonst, hwilken fan kallas mycket ans nat ån mästerlig, når man sätter ifråga, att för ett få litet och på annan wäg få fått wunnet ändamål Swerige skall upprifwa grunderna för hela sin religiösa och fyrfliga ordning. Dessa äro de sakernas inre förhållanden och de werkligen i wårt land, hwilka man uppgifwer såsom medförande nödwändigheten af stora förändrmgar. Wi tro oss icke hafwa wanställt, fördolt eller förbisett något, som i ämnet kan wara af wigt. Wi fråga nu: ligger i faferna fjelfwa eller i det skick de hos of tagit någon anledning till ett wäsendtligt förändrande af de religiösa och kyrkliga förhållndena i wårt land? Wi tro det icke, och til: lifa tro wi, att hwar och en, fom fer nås got djupare in i frågan och fom gör af seende på werkligheter och icke har nog af phraser och abstractioner, fall med nej beswara frågan. Wi böra, innan wi på widare, säga något om ett par anlednins gar till förändring, fom ligga i yttre oh tillfälliga omständigheter och ej fållan förmenas i frågan wara afgörande. Man fåger för det förta: det år en skam för Swerige att ide följa fin tid. Heda utlandet har religionsfrihet. På Swerige har utlandet nu fåst fina ögon. Det hånar, det föraktar wårt barbari. Det önskar, det till och med fordrar, att wi skola låta band lossna, som äfwen för utlandet äro menliga. Päkänningar från England, från Österrike, från Frankrike skola hafwa låtit förnimma fig. Hmware mot öfwer försöken att lossa banden den största tillfredsställelse utifrån betygas. Påfänningarne åro wäl mindre af politisk än enskilt beskaffenhet; — men de understödjas af stora tidningar, af Times, Journal des Debats, Siecle och hwad organerna för ide blott furstesuveräniteterna och folksuveräånitetens suveråner, tidningsfurstarne, må heta. Under sådana förhållanden år allt motständ omöjligt. Wi måfte, fådant må wara 06 godt eller förderfligt, följa med. Underligt! Om en yttre sjelfständighet år man mydet ömtålig. (Forts.)