Norrländska Korrespondenten – 3 juni 1857, sida 3

hålla grefwen qwar, men genast efter kaffet tog han sin hatt. Kar du ut igen? frågade hon. mXa, min älskade, jag skall försöka en häst, fom jag kövt af Ringheim; men jag gör det med ledsnad, med sorg; tanfen på att göra en ridt ensam flåmmer på förband Hort allt mitt nöje. Im jag skusle följa med e fwad tänker du på? Hwad frulle doktorn fåga ? yHan får ide weta det; han besöker just nu fina sjuka, och mi skulle wisst icke möta honom, om wi wålja nya wägen oc fara till Haga. Nej, det wore att blotställa din hälsa, dertill fan iag ide famtyda. Du wil då att jag skall dö af ledsnad och träk. DÅ är det mydet bättre tyder jag, att dö af nöjen. Föröfrigt fom doktorn förbjudit mig att rida i galopp, få lofwar jag att rida safta, få sakta att jag ide blir tröttare, ån om jag sutte qwar i min hwiftol Grefwen lät beweka sig, och stoet Atalanta, fom grefwinnan wanligen begag: nade, sadlades. Knappt hade hon ridit nägra steg, förrän hennes länge liknöjda