Norrländska Korrespondenten – 30 maj 1857, sida 3

Om brunn eller bad jag behöfwer ett år, Af giften bandterad, fom peppar i mortel, Om gul. eller twineller lungsot jag får; Så får jag bli hemma od då i min kjortel. Det enda, fom skänker åt eder respekt, År pengar. D, Gade jag fidane bara! Men utom det qwalet att ha denna drägt, Jag plägas af ormodeis utswultna mara. Wår tid är upplysningens höra man får Från höger och wenster, af hwarjom och enom.. Men loser det — hwilket jag än ej förstär Så är det på dumheter dagen igenom. Ty är det ej dumt, jag will fråga enhwar, Som ffilnad på dumhet och q vickhet fan finna, Att tro det wår Herre, som u skiljning har, pan flofare stapat en man ån en qwinna? Nej! . . mersta fom men ffa, fast modet en gång Wid släpet på fjortelen fästade twänget. Då först må upplysningen prisas i sång. detta eländiga mod är förgånget. — — — —