Norrländska Korrespondenten – 30 maj 1857, sida 3

tiga klassen, samt äfwen inom den få f allade bildade hos de genom ett förwekI igadt lefnadssätt, fysiskt och moralisk: före lappade, hos dessa af werlden Sfwergifs na men ännu wid werlden fasthängande, I:I )os dessa i werlden med flora, om än 1 aldrig öppet uttalade anspråf på uppl. märksamhet, bifall oc) hyllning intrådande, men i fina anspråk snart beswikna, och fom nu gerna kasta fig i religionsswärmeriets armar, för att finna tröst i fin öfwergifwenhet och fina swikna anfpråf och åtminstone på något fått fång sla uppmärksamheten wid fig. Så : fet lättare skola de läåror, som nu få fli tigt utmissioneras, folporteras och äfwen predikas, winna insteg hos mängden, som de äro få angenäma för den finare egen: nyttan och fåfångan, den både andliga och kroppsliga lättjan, oh fom de wisa en få lätt wäg til upplysning, försomng och helgelse och göra rchristendomen få ber qwäm. År det nu religionsfrihetsifrarnes mes ning, att hwar och en, bilvad, eller obildad, kunnig eller okunnig, bwilfen religis ongfeft han må tillhöra, skall ega frihet, att utan allt hinder af lag, öfwerall före funna och utbreda fin eller den sekis h. ra, fom han tillhör och skaffa den anhäns gare? Bör, til erempel — för att nu blott anföra twå motsatta öfwertygelser — en läsare hafwa frihet, att urbreda sädna begrepp om syndafallet och mennistonaturens förderf, om tron, om nåden, förfos ningen och rättfärdjgheten genom Chris stus, om den Heliga andas nådewerk, om driftendomen, om sabbatens helgd, om djefwulen m. m., hwilka owilkorligen ffos la förleda den enfaldiga och ofunniga, att i menniskonaturens ferderf, def ohogsenbet till allt godt och dess benägenhet till allt ondt, samt i den lede fiendens ingifr welser och frestelser föfa ursägter för fina t brott och pligtförsummelser, — att anse tron blott fom ett förlitande på Christi förtjenft — att med hang blod anse fig funna aftwå alla fina synder, utan att behöfwa aflägga dem och med hang rätt. färdighet ersätta en bristande råttffaffens het i sin wandel art wänta fig Omee delbar upplygning blott genom flitig bön derom — att begära allt af nåden utan eget bemödande och att blott iakttaga ett passivt förhållande, för att af densamma blifwa framdragen till helgelje och salighet — att försumma lagens efterlefnad, emer dan Christus fullgjort den i wårt ställe — att sätta sin christendom förnämligast si böner, bibelläsning, fyrlo. och nattwardeoset, gudligt tal och gudliga betraltelser,