Norrländska Korrespondenten – 30 maj 1857, sida 3

MIN — SP anse bans, tortspel, stamt, yttjande af spirituosa, äfwen i måttlig et, för swårare synder, än nedrigt swek, alskhet, förtal, wrångsinta omdämen och ördömelser? Böra sådana satser, såsom: att fonda örlåtelsen bör wara owilkorlig, — att det vore en djefwulsk ödmjukhet, att ej wilja rösta fig med Guds nåd och rättfårdigjeten i Christo, fast man intet allwarligt vat fänner till det onda, och ingen upp riktig färlek till Gud oh der goda, — att ill salighetens winnande ingen helgelse ber höfdes m. m., öppet få predikas eller hemist kolporteras? Sådana satser och beJrepp skola ju tydligen leda til skrymteri och skenhelighet, till syndasälerhet, till bår de andlig och kroppslig lättja, till andligt högmod, tll lifnöjdbet får dygd och pligt, samt werfa f) demoraliserande, förlamande för all kraft och sjelfwerksamhet och Dö dande för det cbriftliga lifwet. — f) Demoraliserande, sedesörderfwande. (Forts) En Strandning. Fvens8 Stiftstidende innehåller föl jande stildring af en strandning i Stora Bält: Galeafen Emanuel klarerade den 22 April Nyborg och seglade norrut på Båltet, för att derefter styra furs vå Gör teborg, då en oftlig storm åtföljd af fnöbyar med sådan wåldsamhet cfwerföll den under Selands kust utanför Asnäs, att då anfaret fid fåfte ankarfettingen sprang. Skutan hölls då få nåra upp mot winden fom möjligt, men drefs dock allt mer och mer öfwer emot Hindsholms kust, der galeasen ftrandade fl. 5 på morgonen den 23; ty då skepparen såg, att han ide tunde klarera landet, wille han föra galeasen få längt in fom möjligt, hwillet doc ej lydaded, emedan ten strar stötte vå Det vitre sandrefwet inemot iwå fabel: längder från land. Den stora båten war redan sönderslagen, och jullen fick ett hål si bottnen genom en stöt af roret som aj grundet lyftades i wädret; ty få snart aaleasen stötte på, drefwo wågorna after stäfwen närmare mot land. Tå båtarne i woro obrukbara och ingen af befåttnine ; (6 man) kunde simma, beslöto de under förhoppning om räddning från land att surra fig sast, för att ej af förtfjö arne kastas åjwer bord. De utsågo hårs til bakstammen, fom något höjde fig öfwer wattenytan, likwäl ej mera, än att skepparen och styrmannen, fom suto i fa jutkappen och der surrade sig fast, suto i wattnet till högt upp på weka lifwet. Så stark war kölden, så utmattade och swaga menniskorna, att de alla, endast med une dantag af styrmannen, efter tre tiumars förlopp woro döva. Styrmannen fatt bland de döda och war wittne til huru först fingrarne, sedan händerna och ars marne på hnas kamrater blefwo hwita och swullnade, hwarefter det snart war förbi med dem. Kocken, Frans Nielsen från Koppel fom nyligen war fonfirmerad, och hwar brinnande längtan tid sjön somsider besegrat föräldrarnes motstånd — de hade redan förut förlorat en son på bafwet — war den ende, som gret oc klagade öfwer, att han skulle mista sitt unga lif. De öfrige duro sitt öde fom mån, oaftadt ingen af de tre matroferna ännu bade fylt 20 är. Skepparen H. I. 3 Jardin, war den siste fom dog; han war . sin fraftiagafte ålder. 40 år. men led af — —