Gullg uppråttadt sammandrag of js ver från wederbörande afgisna uppgifter It i kofferdimanskap inom Hela tiket för sist. t idet år utgör sammanlagda silyrkan 1012 usen 539 man, skeppare oh styrmän in-1r detåknade. Ve bewåringaskoldige och i bdewäringsåldern utgjorde 4,318 man, der 14 af 248 lämplige till underbefål samt 4,070 . till gemenskav i händelse af inträffande j! krig. — — — — SÅNG vid PRESTESTÅNDETS Middag den 1 Maj 1857. Välkommen Vår! fast du är något kall, Det kommer sig af friska nordanväder. Din gyllne häst har stått i vinterns stall, Och kylan sitter qvar i dina kläder. Men ack! i djupet af din unga barm Är du som fordom glödande och varm. Se, drifvan smyger som en sårad dufva Att dö, i tårar smält, bakom en tufva. Den blyga sippan i sin blåa hatt Med barnaögon skådar himlarunden, Och bäcken hoppar utför berget gladt, Men lärkan drillar uti morgonstunden. En blomsterspira för du i din hand, Du ljufva drottning uti nordanland! Om man är ung, om man är böjd af ären, Med samma fröjd man blickar emot våren. Hvem lyssnar ej till ljudet af din röst? i Du gjuter hopp i menniskornas hjertan. Din andedrägt hugsvalar qvalda bröst, Din frid betvingar sorgerna och smärtan. Budbärarinna från alltaders hus, Som gifver värme, och som gifver ljus, Hvem vill ej fira dig bland trogna : bröder, O du som vänskaps ädla känslor föder. De gamla Svear räknade sin tid , Och efter vintrar mätte upp dess bana; Förtäljande om mången blodig strid De suto då — ty så var deras vana. Vi börja hellre räkningen af år Ifrån den älskliga, den gröna vår, Som lik en yngling går emot en sommar, i Då lifvets ros uti sin fägring blommar. Den ädla rosen heter manlig kraft I Att för det godas rike ärligt verka, i Men sanningen är hennes näringe saft, Och rosens art kan du af frukten märka. Välan, o vår, som så föryngra kan I Ej blott naturen, äfven menniskan, Må du oss helsans ljufva nektar bringa, 1 När vi din skål med höjdå glasen klinga! — — — — — Sedan wi I förra Bladet gjort wåra läsare befanta med den proposition