Norrländska Korrespondenten – 27 maj 1857, sida 3

ga dostaden, war ljuf söm en engels leende. Richard Jones dagliga bemödanden för sin mors trefnad woro hugnande. Hennes blott anade önskningar fåörekommas med ett nit, oh med känslor, fom aldrig funna pwarken fullfomligt ater gäldas eller ersattas. För hennes och för de fmå föräldralösas skull, fom woro anföttrodde åt hans omwärdnad, gladde ban fig ät den winst, hwilken han pe nom Superkargeas wal vilja bade lyckats förwärfwa i främmande land, och hwil. ken war iillräcklig att tillfredsställa deras få anfpråk. Men midt under den locka som dlifwit honom förlänad, skädade han dock med ödmiukhet tillbaka på fina försvillda år, J sitt samtal med modren berättas de han oförbehållsamt fina fel, och när han derwid wände fij mot de djuva afgrunder, ditbän hans oordentliga tef nad hade förr Honom; ryste Hon och blef tyst. Men då Han talade om den mil göraren, fom funnit honom på gatan, fårdig att dlifwa en sjelfmördare, upp: tyfte bor sina hopknäppta händer och mes sari rörelse bönföd om wälsignelse