Norrländska Korrespondenten – 29 april 1857, sida 3

far inom deras )samwete, eger ingen borgerlig lag matt öfwer deras tro. Så låne ge willan ej utbryter i brott, må hon lefs wa i frid för missgerningsbalken. Men helt annorlunda förhåller fig, då oorde ningar stridande mot samhällets stadgade kyrkoförfattning uppkomma; då ofrid friftas mellan lärare och åhörare, mellan är hörare och åhörare; då de, som anse sig andeliga, wåldföra andras lifa heligt förs warade samwetsfrihet, upphäfwa fig til domare öfwer andras hjertan, fördöma de döda och bannlysa de lefwande; fälla före dömelsens dom öfwer lärare, Hwilfag ri steliga arbeten af andra läsas med uppe byggelse, och hwilkas underwisning af ans dra mottages med from andakt; uppbåda sammanträden till spridande af oenighetåfrö, fom smitta ännu menlöfa barns oföre farna hjertan, och upplösa de heliga band, fom utgöra fällbet och lugn inom hwart och ett christeligt hus; då tillhörer det werldsliga magten att meddela sin arm, ide att kränka samweten, fom äfwen uns der förwillelsen hafwa fin helgade rättig het, utan till att tygla det willade fam wetets utbrott, för hwilla hwarje förfams lingens medlem eger fin lika heliga rätt att wara fredad. Läraren har en förbine delse att waka för fin hjords orubbade lugn, och icke förgäta, att det lindriga swallet lätt öfwergår til en öfverfroämmande flod. Samwetet eger sin frihet. Det answarar endast inför Gud.) Men brottet har ingen frihet. Det answarar både inför Gud och menniskor. )