Norrländska Korrespondenten – 29 april 1857, sida 3

modern hade mer erfarenbet än hon sjelf, och war derföre tacksam för de räd som gäfwos. Sålunda förflöt höften oc föl jande wintern fort och lyckligt. 2. Förändringen. Hwad är jordisk sällhet? hwad är menniskans lif? det är en dimma, fom förfwinner. När Mars månad fom, oc Rudolf fule begynna kasta säden i jorden, blef han lagd på sjukbädden af en wäldsam feber. Med få mellanskof af fans yrade hans dessa mellanskof wo ro korta och anmwåndeg til bön; utom en gång, då han fade till fin far: Dun far, öfwergif ide min arma hustru då jag år borta. Hans fader lofwade att göra allt hwad han kunde för hennes wälfärd, och Rudolf förstod detta löfte och fröjdade fig derät. Nästan straxt ef ter detta korta samtal förfönf han i medwetslöshet, och dog innan han Hade fyllt fitt 29:de år. Föräldrarnes sorg fan ide beskrifwas. Den fan förstäs af bem, fom ega ett enda barn, äfwen om de ids hafwa före lorat det; men ej af någon annan. Mi cgael fatt i en wrå af rummet, med hän