Norrländska Korrespondenten – 22 april 1857, sida 3

tjenaren skulle gå in för tredje gången, ty spånrocken af guld wille hon gerna hafwa, att derpå spinna silke till altare duf. Tjenaren nekade. Men nu hade det fig få, att bland Ramburgis bof: tärnor befann fig en skön flicka, af ades lig ätt, oh Ramburgis wisste att tjenas ren i hemlighet älskade benne och ätffades tillbaka, men hopplöst, ty tjenaren war af bondeblod. Derföre fade Ram: burgis: Tappre man, du har kämpat i många strider för wärt bug, kämvpa äfwen ut denna, och du Mall blifwa flagen till riddare, då fan du winna den qwinna, på hwilken ditt stolta hjerta tänker. Jag will gå sade tjenaren. Men när han säg huru högt solen flod på himmelen, bleknade han säsom en win. terqwäll. Men Ramburgis uppmuntras de honom, band ett starkt tåg om hans länder, och lofwade att han skulle blifwa utdragen när han blott rockte vå täget. Och han läste ånyo I Fader wår, oh Ramburgis twättade hans panna, bröst och händer med heligt wigwatten. Men i fin ifwer glömde han att göra det ale draheligaste bland tecken, korstecknet. Och han ingick, men när han skulle taga