Norrländska Korrespondenten – 22 april 1857, sida 3

wore af nöden m. m. d. Då mid Gefleborgs lång Hushällnings Sällskaps fe naste sammankomst en anmålan om detta gödningsämne äfwen skedde, tog fig un dertecknad friheten fåsta uppmåtksamheten derpå, att detsamma wore fullomligt okändt i det land, från hwilfet det enligt uppgift importerats, eller England, och att loforden om def förträffliga egenskaper efter all sannolikhet endast utgjorde ett sörsök art ull slem winning begagna den hos Sweriges landtmän nywäckta hågen för anwändandet af guano och andra dylika starkt gödande s. k. artificella gödningsämnen, till hwilken förmodan dessutom sjelfwa innehållet af ofmananförda tryckta amvisning gaf tillräcklig anledning. För att likwisst winna full wisshet om Det ifrågawarande gödningsämnets beståndsdelar anmodade jag Kongl Landtbruf8-Afademiens Agrifalturkemist Herr D:r Aler. Mäller att undersöka detsamma, och det far jag i dessa dagar haft nö jet från honom emottaga har till fullo befräftat min nyssnämde förut yttrade ä sigt. Hr D:r Mullers swar lyder nemligen sålunda: Det gödningsämne, hwaraf prof tillsändts mig, war af den utomordentligt wärdelösa beskaffenhet såsom får dant, att en qwantitativ analys icke ens besunnits nödwändig. Beståndsdelarne utgjordes hufwudsakligen utaf jernvitriol och gips med en obetydlig inblandning af liselsand, alkaliel, ler. och torkjord, men utan något spår af fosforsyra eller falpes tersyra. Den syrliga lukten det s. k. gödningsämnet eger, härleder fig från en ringa mångd dlonvåtefyra. Hr Dr Muller anför widare: Mid en sådan sammansätining är det alldeles omöjligt, att detta gödningsämne fan mede föra någon fördel för jordbrufaren, och sällan händer det, att man fan få köpa en sak af mindre wärde för dyrare pris. Jag har ansett mig böra bringa dessa upplysningar till detta lång jordbrukarcs fånnedom för att tjena såsom warning mot inköp af ofwannämnde gödninggåmne ne, så mycket mera som, enligt säljarnes egen uppgift, afsättningen derå redan lär rer warit god. Dylika försök att ockra på den obildade landtmannens godtrogens het — tv andra fastna wanligen ej på kroken — hafwa redan långe i utlandet warit allmänna, men man har der af skadan blifwit wis, lärt fig att taga fig till wara för dem. De synas derföre nu i wår aflägsna nord börja att föfa ett uytt och mera inbringande fält för fin werksamhet, och att i tid afklippa —efams ma år af få mycket större wigt, fom det onda de orsaka mmdre består uti den di rekta förlust, som drabbar den, hwilken lockas att köpa af den beprisade waran, än i den misstro mot allt nytt, den obe nägenhet för hwarje begagnande äfwen inom landtmannayrket af wetenskapens anwisningar, som deraf blir en följd. Aby den 14 April 1857. Juhlin Daunfeldt. — — — —