Norrländska Korrespondenten – 11 april 1857, sida 2

göres mest ap drånwensjat, wwars oc af iobakskistor, ert fat otja m. m. — Wi meddela bär, ur Jemilands nya Tidning följande rörande förhandlingarne wid sam mattadet med Jemtlands prefte och skonärare-sällskep : Östersund den 18 nåstl. Mare: Sammanirädet öppnades af Ordförans den med ett kort tal, hwaruti widrördes nödwåndigheten, fom i närwarande tid, för Presterskapet isynnerhet, att wara ene se i åsigter och tänkesätt för att kunna, enligt sin bestämmelse, wara werktyg i den Högstes hand att ej allenast werka för Guds rikes tillwext, utan ock att med saktmod, wishet och allwar leda uppfomna och uppkommande andeliga rörelser inom församlingarna. Jsonnechet wore det nödwåndigt att Presterskapet wakade der: öfwer, att inga falska läror utsäddes is bland allmogen. Stor anledning till fars hågor i denna del hade man af den otac liga mängd stroskrifter, fom nu spriddes ut öfwerallt, och hwilka dels ide inner hölle ren christelig luthersk lära, dels ide lemnade någon redig och fammanhångans de kunskap, hwarföre de wore ett wådligt näringsämne för swärmeri och ett stort hinder för wäckandet och närandet af en grundlig, fann och lefwande christendom. — Bivare föreslogs några små ändringar i det hitulls öfliga I afseende på tiden för Sällskapets sammanträren, samt ans tal af officianter och arten af öfmwerlåggs ningsämnen. Nämnde ämnen togos nu af Sålffapets närwarande medlemmar i noggrant öfwerwägande, och instämdes enhälligt i ofwannämnde åäsigt af andeliga ftröftrifs ter, hwarföre Prester skapet ansågs böra förena fig i det alwarliga bemödandet att warna fina åhörare för läsning af bes rörde skrifter, och deremot uppmana dem att läsa sådana böcker, fom utförligare afs handlade hela mår chrisitliga lära. De ströskrifter, för hwilkas låsning warning borde isynnerhet len.nas, ansågos wara de, fom woro författade i reformert, far tholsk eller baptistisk anda, synnerligen de af reformerta pastorn, Ryle och baptisten Wiberg samt finska presten Hedberg, och dessutom en få kallad Lutherskt tidskrift: Evangelisten. Dessa sistnämnda, ehuru hyllande Lu:hers lära, innehölle vocd mice fet, jom lätt förwillar den enfaltige. Det nekades ide, att Ryles skrifter röjde myc fen wärma för christendomen; men hang åsigter i wissa från wår lära afwifande punfter framstucke här och der och funde lätt föra den enfaldige i grubbel och wille farelser. De böcker, fom ansågos isynner8