Norrländska Korrespondenten – 11 april 1857, sida 2

Midt i December war det ännu så blidt att ätskilliga reparationer företogos å kyrkans tak och wid norra sidan stod en brandstege fom ledde ditekte til fyr kohwalfwen. Ungdomen har lust att fomma uppåt, det år någonting medfödt, man mill stiga i höjden eller klättra på få godt man förmår. En storartad ide fom oss genast itane karna. Wär wån Hagman war försedd med ett yfwigt här, af guldgult utseende, alldeles fom det heter om de föna prins sessorna i nordens konungasagor, och få långt att det Hängde honom ner på axlarna. Han wille ej låta klippa der och fe ut fom annat folk, till wår gemensamma förtrytelse. Det war således ej fräga om nägonting mindre ån att kuppa honom, och detta på tinnarna af templet, to under uns gesagt, få woro wi den tiden några stora klippare. Sar och fam anskaffades i hemlighet och med dessa trofer i fickan börjades