Norrländska Korrespondenten – 11 april 1857, sida 2

— J stäpet, ban öfwar sig på ffåps: instrumenterna. — Jojo som en stäpsråtta kan jag wål tänka. Men Pelle, han synes ej heller till, han som annars är hufwudet högre än allt folket. — Waserra, han är under bordet, bara här under bordet han ... Såå, wacker pojke. Han lär min fann ämna bli fiskare. Och de begge gossarna blefwo ordent. ligen förda till lands igen. Men wi andre fingo en mention ho: norable och fom fången derefter aid med owanlig flåm och samstämmighet, få war det ej utan att gubben lemnade of med. en tår öfwer kinderna. Sängen oc yng: lingagardet war honom färare än han anade. Döden har längesedan lagt sin hand på den ädle lärarens öga och hans rost i templet har förstummats, men minnet af förflutna dagar wisar oss ännu hans bild bland de kära af wår barndomsbefanta från sängens tidehwarf. Men efter sängtimmans slut gingo wti ut på den närbelägna körkogärden wid St Petri murar.