Norrländska Korrespondenten – 21 mars 1857, sida 3

fan! ... dobra, borusski, yes, ves, god daml Efter en fort stund, och fanske generadt af det lilla Soeriges inblandning i saken, lemnade diplomaternas slädparti banan, ilande förbi en blind gubbe fom sjöng och socelade siol af alla frafe ter, men utan af de förbifarande röna den ringaste uppmuntran. Nej, men fe på baral ropade Sands ström förargad till mig; dip! omaterna behandla den blinda gubben, såsom den behandlar de blinda folken. Lyck! ligtwis är det fattiga Swerige q var oc färdigt att som wanligt betala fiolerna, tillade han och kastade sin bländot ät den stackars spelmannen. Derefter äkte wi virekte hem, Sandström, war färdeles förtjust öfwer det farnevalsskämt han spelat od fom onekligen gaf en fomist ansnykning åt diplomaternas tillsällning, hwarom längt förut warit både taladt oh tryckt. Diplö: matien will beskratta, men ide besfrattas. Jag kunde iike hälla mir löfte att bjuda dig påmidvag, sade Sanssrvm när wi stigil ur säan, lis: be åralldeles pank,