Norrländska Korrespondenten – 21 mars 1857, sida 3

Article Image
sinnig beqwämligh.: öfwerlen nar t. er. åt en jungfru eller någon annan att wår. da ett wederstyggligt ondt, som fordrar mera tid och omsorg än wanligt, och så, för att alldeles blifwa befriad ifrän att behandla denna ledsamma och tråkiga å. komma såsom bensår och andra chroniska utwärtes lidanden, trumpetas ut denna högst slicliga jungfru eller nägon annan; barnmorstorna få befallning att lära hennes konst, jungfrun medaljeras, ja! till och ned göres till helgon uti en toman (se Hertha uti en not.) — Ack! få före träffligt! och dermed har qwadfaljweriet full fart, ett ondt fom i århundraden var rit öfwerklagadt och erkändt sasom ett werkligt ondt. Det ginge wål an om desse bensårspraciserande herrar, jungs frur och barnmorskor wille hålla sig blott wid den en gång tillåtna saken, men ty. wårr wi hafwa sett att få förhäller det sig ej. Med lika oförstämdhet befatta ve sig äfwen med andra siurdomar endast de få förtjensterna ökade och så uppstå en hop ledsamheter, för den sjukes omgifning att förlora en älskad anförwanot, för -tås karen att bråta med medicolegala obduttioner, att å lefwande förbättra och bjels pa, hwad qwadialjmaren förftört, för den sjuke att: ofrast genomsläpa ett sorgligt och plågsamt lif, för domaren att ransaka den anklagade, hwarwid det löjliga och egna förhållande uppkommer, att den an flagave, för att förswara fig, framkallar en mängo wittnen, fom genom det att de mer eller mindre anlitat Honom eller henne och helskinnade tommit ifrån safen skola tjena till att bewisa den ankla gades oskuld; det will med andra ord säfa: att för det. han ej förderfwar alla få. har han ej förderfwat en enda och dermed år saken afgjord och på fin Höjd får han böta 50 a 75 Nory detta för vet han förstört en menniffa3 hela framtid och oc aktadt han genom fina wittnens intyg blifwit förwunnen att hafwa begått brottet i ännu större omfång. Då fan man ju få gerna ur lagen utesluta qwvadfalje weriet säsom Drott, då det ej såsom sådant ansee, det wäder då äårmin stone ide allmän förargelse och de arma warelferna få Då i iysthet begråta fin genom qgwadsalfweriet förlorade helsa och timliga wålfärd. — Jnnan jag afslutar denna flop anfer jag det wara på fin platå att anföra ett enda erempel på huru blindt och utan urskiljning qwadfalfivarne anwända fina säkemedel. Det finnes en fru hår i orten, som utgifwer fig funna bota ögofisiukdomar; fom hwar man wet äro des. fe mångfalldiga och fordra mångfalldigt olika behantlingssätt och dock har denna 2 3 Kd —

21 mars 1857, sida 3

Thumbnail