Norrländska Korrespondenten – 18 mars 1857, sida 3

voi å Di, a nanna stnå i fik andetes fwet med möda förwärfwa sitt uppehälle ock qwinnan med sweda och wärk framföde sitt foster. Och med denna fruktanswäår. da men fruktbringande och för werldene och menniskoslägteta utweckling nödwån. diga förändring af menniskane tillstånd — wi nåste tro derpå, emedan mcc lingshistorien hos alla solfslag hänwisar på denna förändring —, inträdde äfwen störandet af det friska lifwet eller sjukdom, som nödwändigt måste följa på froppsliga ansträngningar, skador m. m. Lidelserna, som förut lägo bundna och okända, woro de första fiender den oerfarna menniskan hade att bekämpa, hat och afund före öfwade det första brodermordet. Strider och mord, sinnliga njutningar, sorgernas stormar samt öfrige willfarelser och laster woro tillräckliga nog att alstra sjukdom. Jcke nog med detta, menniskan hade åf wen en oblid natur att besegra. Wi me te genom studerandet af jordlagren, att i urtiden en tropisk wärme heri skat öfwer hela jordklotet, så att de wärter och djur, som nu endast träffas i de warma flimas I ten, äswen funnits långt upp emot norDen. Men genom jordllotets aradwis skeende afkylning förändrades äfwen hela naturen; hetta och köld, regn och snö, härjande stormar omwärlade med bwarsandra; jorden bånwade i sitt djup och utandades skadliga dunster eller fortarande ligor; blirten itände fojorna och för. tärde det skyddande wärnet; nppswällda floder öfwerstego fina ftrånder, öfwerfwåme made tillintetgorande skördarna och qwars lemnade i stillastående watten frön till förderf. — Allt detta hade den förut så lycklige menniskowarelsen att wärna sig emot och under alla deasa swårighetr skulle han i sitt anletes swett förwärfwa sitt uppehälle Under sadana förhållanden ö r . war af nöten att bland andra bjelpemedel äfwen föfa medel att bota och förekomma de nu alltmer upptrådande fjuldos marna och derigenom uppfom Medicinen eller Läfarekonsien, hwilken i fin besjyle nelse war högst enfel, ta ju fienotligare den yttre naturen, då den enda orsaken till sjuldom, anföll, desto fraftigare och lifligare rörde fig inom hwarje menniska Pen sjelfläfande fraften, hwilken dels få fom arf från den lyckligare perioden af menniskans tillvaro dels genom det ent. la lefnadssättet alltid hell fig uppe och sålunda besegrade det friffa mom meannic stan på ganska fort tid de sjulliga fredå störarena. Läfaren war då för tiden til ika medlet och båda ren jjufe sjelj. — En sednare tidsperiod har troligtwis hvuns TE EE SON Eg ST rp ))7-r—