Norrländska Korrespondenten – 7 mars 1857, sida 2

på spirituösa drycker ihop med bönderna och der blef fattigdom. Till all lyda war du enda barnet. — Men min far war en god mens niska. — Ia, få god, att han bara af gode het sjelf knappt bade en rod på frope pen. Nå wäl, han tog upp en tiggare pojke — din Troberg — och skapade hos nom till landtmätare, han ocksä. — Ja, tant, ... men med Guds hjelp ... — Med Guds hjelp, ywem twiflar på den; men märt wäll! man mäste ans wända sitt förständ och fem sinnen. Gud hjelper oss icke, om wi med öppna ögon hoppa i en brunn, och lika litet om wi mot allt sundt förnuft ingå i orimliga fördindelser. Flickan teg, men i hennes talande de gon säg man en wiss glöd, fom bewmifas de en fast föresats, fom ej lät tantens förnuftsskäl rubba fig. Det dröjde ej länge förr än en man inträdde. Det war en äldre man af godmodigt utscende och til drågten får dan, art man owilkorligen utan widare förfrågningar, utnämnde honom til landt