fa fin rena läras ädla glans och dyrbar ra flenod, än sedan, under sken af gud: aktighetens ftarfare ijwer och drift, en ny reformation uti henne fretagas welat af bem, fom pietistar kallade warda. Och widare: J Guds ord finnes aldeles ingen efterrättelse, att wår Herre Christns i kyr. koförsamlingen insatt eller befallt slike fame mankomster, säsom de nu i dag af någre wilja anställda och införde blifwa. Oc bar hwarken Luther eller någon Evange lisk Theolog, med mitt wett, funnit en fli! instiktelse uti de språk, fom dertill anförde blifwa. Matth. 18: 16, 19, 20.7) Uti den Apostoliska kyrkan har man wäl wod christna lårans plantande och utbredande i brist af offentliga kyrkor måst komma tillsammans i privata hus, såsom Apostlagerningarna bewittna. Men ter öfwerståndna förföljelser finner man in gen efterrättelfe om allmänt påbud af en skilda församlingar. Eka besynnerliga sammankomster, fon i början af reformationen erfordrades, skic fa fig ide mera till församlingens når warande tillstånd. Och Luther sjelf få ger, att obehöriga summankomster förorjake söndringar.