kats med 3,823 ror. — Jnrikeshandeln bade årligen tillwert. — Wid stadens skeppswarf woto 24 fartyg om 3,664 l. ster byggda. Hand:werlerierna hade der h emot ide wunnit särdeles förkofran. — Strömmingsfisket hade warit medelmåttigt gifwande. — På stadens jord, utgörande nära 4 och ett halft mantal, finnas 2 manufafturwers, det ena för malning af färgtråd och krita, det andra för bereds ning af bultstänger och spik af s. k. gul metall, samt ett tegelbruf och 3 ffattlugs I da mjölqwarnar alla drifna med watten. — En kallwattenkur-inråttning hade blif. wit anlagd. Köpingen Öraskoldswik hade wisat märkbat förtofran. Jnwånarnes antal? hude öfat fig från 111 till 162 3 ! I I j hade 5 fartyg om 145 läster. Poltfontor, Läkare och Apotek hade ditflyttats, utwidgade förmåner wid tullbehandling medgifwits, och tulhus war under byggs nad. Stutligen yttras: att innewånarne i länets begge provinser, genom flera når ringsgrenars utwidgande och lyckliga tills falligheters begagnande, under si stl. til tyggalagda fem åren, mera ån under nå got föregående qvinqvennium, betydligen förkofrats i wälmåga, lider lika litet twif. wel, som att detta lan, om arbetsflit och nödiga uppmuntringar ide komma att fafs nas, i en framtid fan blifwa ett af de mest produktiva. Länet är, tywärr, åns nu alltför litet fåndt af de förra provinsernas inwånare, men skulle till sin och fäderneslandets allmänna nytta snart blifwa det, om kommunikations-anstalterna hugnades med rikligare anslag ån hwad om hittills kunnat wara fallet. (5-k Hwarjehanda. Ett pastorat, som ingen will ha. Det sker ingenting underligare ån i dens na weriden. ; Det wet ni, mitt herrskap! Men wet ni ocksä, att de beskedliga Mariestadsboerna nu salna fjälaförjare, just dersöre att en ung, wacker fru heldre wille stanna awar i hufwudstaden ån att flytta ner till Skåne? Det låter besynnerligt, men sannt lär Der wara. Fråga malisen! Safen hänger få i hop, att hofpredi kanten N—n hugnades nådeligen med ett fett brödstycke, det der Ausås kallades. Att han sjelf begärt det och tänkte sig derutaf begagna år utom allt twifwel. Men lila frun, fom förmodligen insåg, att man ide fan lefwa af bröd allena, och kanske betraktade wistandet bland the Ståningar fom en landsflykt eller ett martyrium, wille ide emottaga, hwadan sålunda mannen ödmjufaft undanbad sig postoratet och begärde att ännu en tid få tala till hofwets öron. Då begaf det fig, att en gammal Wejts göte som fanns i Stockholm och hette W.-n, oLef erbjaden att taga Åsaseene om hand och walla dem. Han tackade nädeligen fin Gud, att Nn ide welut blifwa en söderns fon, och tog denna brödbit au fås) med upprädkta hånder emot. Men fom W-n war yrfoberde i Klara, få är klart, att denna församling i och med detsamma bief hufwudlös. Klar . iv FL ir 247 —