Norrländska Korrespondenten – 7 mars 1857, sida 2

NSD att dra räntor af, det är ingen handel, som man sköter i ett warmt kontorsrum det är inte aägon tjenst, der man kan lefwa af lönen, äfwen då man är tjenft ledig. En landtmätare mäste sjelf wara ute i ur och skur, förlora sin helsa, och sedan, hwad har han, hwad får bu, Mas lin? Jo, en sjuklig man, en stuga full med barn och inga mårningar. — Tant! få är det med alla fom be: ro af fin egen duglighet, — inwönde flickan. — Sa, mitt barn, :iltigt anmärkt, få år det med alla, fom — märf wall — fom måjte anftränga både fropp och fjäl. Cm man bara med fjälen förmår ffaffa fig pengar, går det wäl an, ty fjälen hänger q.var få länge menniskan lefwer men Gud nåäde den, som skall lita på fin kropv. — Men tant, då är ju nästan hela folker olyckligt. — Ja wisst är der sä, wisst skulle det flå bättre till, om ej kroppen blef bråd lig. Med ett ord fade jag til din mor, afta Dig! Nå, återtog gumman, huru gick det? Jo, precist som jag sade: din far blef sjuklig, oc jä slog Han fig