Norrländska Korrespondenten – 4 mars 1857, sida 3

AF, såger tant? Gud wälsigne tant för det ordet! inföll flickan rodnande, men med gletjestrålande ögon. Patronessan äter å fin sida hade ett par dylika, nemligen ögon, fom ide 0 ro glänsande, men hwilka oaftadt fin li tenbet dock uttryckte någonting stolt och bärdt, fom fändes obeyagligt. Hon drog foraftligt på munnen. — Kära Kina! jag säger att unga Troberg war ganska bhygglig, art Gud i fin nåd gifwit honom mänga förmåner; men jag figer tillifa, att jag aldrig fan tillåta att han fom omer bit i den mening att... Men tant, hwarför då? frågade flican helt oslyldigt, med ett sorgset uttryck. Hmwarför? Kära Lina, få är det als. tid med ungdomen: beftändigt frågar den Detta ewiga Hwarföre? lifsom cj ål: derdom och erfarenhet, den högre åsigten af lifwet och få widare, skulle bärtt. re weta deras båsta än de sjelfwa. Jag säger blom, tillade Patronessan efter er siunds uppehåll, under hwilket hon daflåtligen betraktat Lina, jag säger blott. Det ster ide.