fortfore att hålla desensivan och att nöja sig med bibehållandet af furnnendömene, det swårliqen funde från dem undanträngas. Öjwerskrede det deremot Donau, jä skulle Österrike sannolltt blanda fn I saken — en sannolikhet, fom blefwe mifs het i händelse ryssarne öfwerginge Balls fan, IF detta fall skulle Ssterrike ide ale lenast lågga binder för deras framträngande, utan sätta en gråns derför, Yware efter de förenade makterna ide mera ffuls le låta fig nöja med status quo i Europa. Sir Charles fade detta, emedan han wisste att de förenade mafternas hopp om Swerges deltagande hufwudsakligen be rodde på Österrites hållning. Konungen, fom ansäg denna anmärkning endast få som en påkänning, swarade emellertid ingenting derpå. Nu yttrade sir Charles den anmäckningen, att, i boa: friget blefwe en europeisk fråga, Swerge, enligt hans åsigt, kunde genom Mi läge fpela en wigtig rol wid def låäsning; att Rype land wore endast föra timmars ängwåg aflagset från Stockholm, och att Swerge skutte ståndigt wara hotart så långe Rvpland egde ålandsbarne. Widare fäste han uppmårksamhet på att Frankrife och Enge land wål hade i Östersjön en for flotta men ringa truppstyrka, och det endast mas rinsoldater, hwadan det med en fientlig slotta i fronten ide wore rårligt att land sätta en truppstyrka tillräcklig för att taga Ålandsdarne. Årttermera förestälde han konungen, att Swerge eger en god arme och en dugtig kanonbåtsflotta samt att, om det uppträdve utan dröjsmål, frågan skulle blifwa styntsamt löst och dess eget läge betydligt förbättradt. Härpå gens malde konungen, att allt detta wore ganska riktigt, men att hwarken han eller hans folk önskade eröfringar, ide eng AÅÄlandsöarne, få länge Swerges neutralitet år tryggad. Hans stållumg wore arannlaga, och han wille bibehälla den. Ryssland more wisserligen en fruftangwård granne, men han kunde icke inse huru ett förbund med westmafterna ffulle funna förbattra Swerges ställning. H. M:ts äsigt stod ide att rubba. Han sekte öfwertyga amiralen, art han wore lifwad af de wänskapligaste tänkesätt mot England, men att han befunne sig i en öomtalig ställning, der det ide ginge an att wackla. : Utdrag af Länsstorelsens femårsberättelse för åren 1851—18535. (Forts. fr. föreg. R:o.) Sergsbandteringen. Jernmalmsffärpe ningarne på Ulfön hafwa hwilat och ger