Norrländska Korrespondenten – 31 januari 1857, sida 2

rometer sknlle bälla stängen med de geos metriska beräkningarne. Han hade till ben ändan uistakat flera långt från hbwars andra synliga jordpunkters läge, för att hafwa till utgängspunkter i fina beräfningar. Efter att wid ingången hafwa qwiare lemnat mittrungdomliga sällskar, inträdde jag på platsen, derifran luftfärden kulle ste och emomogs med en statlig trumpetjanfat, ttumhwirflar och skallande hurrarop. För förssia gången gällde dessa toner mig. Locksaliga ogonblid! RÅ, du wara blot alltför fort! Ett skallande skrat: öfwer mitt utsecnde söljde tig hack i häl. Den för äskädarne anwisade ylatsen war redan fullsatt, äfweusom alla fönsier i grannstapet. Till och med på ta fen hwimlade mennitor, och mängen djerf tjurofte red grensle på omlringliggande tafåsar. Baloagen, til Häl: un fyld med gas, siräåfwade redan upp: åt, dvjande fig dit och dir för winden. C(vyuru stadespelct i och för fig sjelj war tiltsäcktigt att fångsla mängdens upopmärtjamhet, bidrog om åanu cu pas sagetares ucdsart att öka nysikenhcicn.