Norrländska Korrespondenten – 31 december 1857, sida 3

fär nöje skull. War så god och häll till godo. — Tusen tack, min bästa berre! wi skola följas åt i köket med den rara gårds dan. Hwad min hustru stall bli glad! Här är så ondt om fisk. Derpå steg han upp, nickade ät den förwånade Petersson oc fade: Lägg in ansökan, wi få wäl fe hwad wi funna göra. — Jag wille weta bestämdt patrons swar, genmätlte Peteråson stolt. — Jag har icke tid dermed nu, jag har annat att göra än tänka på det. Sök, föf, gerna för mig. Men kanske att herrn — sade han med en wänlig blick på Berg — kommit hit i samma ärende? — Ja, herr patron! swarade Berg och bockade sig. — Skönt, skönt, wi behöfwa en bra skolmästare, som kan — fiska så stora gavdor. Lönen är klen; men kan han ta södan ur sjön, så bergar han sig. Kom nu med mig i köket. Adjö, herr petersson! Petersson fit gå hwart han mile; Berg blef rikligen undfägnad af frun i