ett litet tal och utbad öfwer huset en lycklig helg. Prostinnan presenterade bränns wnsbråd, och prosten serverade brännivis net. En gemensam bordsbön lästes, och man satte fig till bords, säsom til en af första kyrkans kätleksmåltider. Öfver alt strålade en stilla glädje och förnöjsamhet. Måltiden öppnades med starkt pepprad lutfist. Derpå frambars julsoapan, fom endast gafs denna afton, på förmodligen endast I detta urgamla hus. Den war kokad på ryggen af nyss stagtade swin med mjölk, och war oändligen mältig. YDidae re fom julgröten, såsom i hala islenheten brukligt år, beströdd med anis och foder, famt på ytan prydd med utplanterade russin. Midt uti gröten war en grop, uti hioilken lades fnör, s om fmålte af grötens wärma. ÅAlla äto gröten ur fatet, och egde efter behag doppa fin sked uti mede punkten, fom kallades smörhålan. Steken bestod af färsta refbenssojel, och måltiden slutades med tortor. På tjenstefolkets bord, som i samma ordning A stod dessutom ett stenfat mid kokadt bon bönor, öfwer hwilka war gjutet det fi fom wid kokningen afilunmuades. Dart: fat war en moralis erinran, att ingen: borde äta fig få mått, att, han ide orkade ännu förtära en böna. Ockjå tog hwarje person en sådan, sedan han slutat sin mältid. i i Ds iott, 4 DÅ man uppstått från bordet, sjöngs: Lofvad ware du Jesu Krift, och ges mensam aftonbön hölls. AÅlla ljusen släckteö, utom prostens och prostinnans, fom brunno hela natten, men, till förefomnrane! de af wåda, sattes på golfwet i en topaxkittel. Detta ljus tilläts ide att puts sas af ljussar. Man Hade en fornsägen att om de brunno orörde, få ssulle win det ögonblick, då Kristus flter lågan d 0 fig ftw Någre hade warit få nyfike, att de utwvafat denna tidpunkt, och det händer werkligen ganska naturligt, att lågan i ett oputsadt ljas delas för ett i. gonblick. Detta war en katolsk qwarleswa, och hade sitt ursprung från munkar! ne, fom wakade julnatt och gjorde denna anmärkning till religionssak. Man gick til sängs, oh julmorgonen klockan 2 ringdes första gången. Andra gången ringdes klockan 3, oh ottesången begyntes kl. 4. Säsom den årstiden fål lan war slädföre, samlades socknens ung dom till fots. För hwarje gärd hade man tillagat ett ofantligt bloss, fom sallades tanne, och bars antändt för sällsktapet, att upplysa mörkret. Det war en werks ligt ffön syn att omkring kl. 4 fe dessa bloss från alla sidor nalkas, åtföljde af muntra kyrkogängarc. Det war en före nyelse af Roms Tade. Wid ankomsten till fyrfan formerades of dessa bloss ett ofantligt bål. Hwar och en ökade det med qwarlefwan af sitt bloss, få att hela kyrkowallen syntes i full brand. Julottans gudstjenst firades få, att man wid dagens första gryning sjöng: Den signade dag. Aldrig kunde större glådje framlysa wid någon andakt, än mid ben na psalm. Den kunde envast jem:söras med grekiska kyrlans jubel wid pijfdags uttopet: FSriftuds är uppflånden Efter utad audstjenst kl. 9 f. m. fri mt BARR NER ANPASSA