Norrländska Korrespondenten – 29 november 1856, sida 3

e Ä i nyssnämnda hänseende, somt deri indat8 med få erkänd framgång, att hang fåterhetsmedel nu lomma att införas med den engelska bankens sedeltiltwerinnng. Möj ligen — yttrar Aftonbladet — skall detta äfwen föranleda franska banken att lyssna till hans anbud, och i sädant fall komma werldens twå största sedelbanker att hos swensk uppfinningsförmåga stanna i förs bindelse för sin framtida trygghet mot en af de största wädor, för hwilta dylika ins rättningar kunna blottställas. Amerikanska protestantiomens ytt: re karakter. De flesta Protestantiska kyrkor i Ameri: ka utmärka sig genom en stor enkelhet, eller rättare sagt, genom en owanlig — fulhet. En lång byggnad med twenne fönsterrader, den ena för galleriet, den andra för fidogångarne, med fyra rader fitte platser och twenne gängar dem emellau, med dörren wid den ena åndan och pre dikstolen wid den motsatta, med twenne kakelugnar i midten, hwars swarta rer gå längs åt loftet hela rummet igenom — sådan år den äldre kyrkan. Predilstolen är en upphöjd ylatform, tillräckigt wid, att presten under predikan beqmwämligt kan wanora fram och tillbaka derpå. Denna platform, hwilken lilnar en Lu tbersk predikstol få litet fom möjligt, år meråndels försedd med en rymlig och be qwäm soffa, enår det ofta händer, att tre eller fyra prester famtidigt fungera. Framför predikstolen ftår det reformerta communionbordet; ty altaren anses såsom bes wis på katholicism. När ett kyrktorn finnes för tempelklockorna, år det antingen helt och hållet af tråd med en wäderhane öfwersi (äfwen korset berraltas såäfem en Romersk wloskepelje), eler ärmiustone vt terst smaklöst utstyrdt med antika trädpelare. Men åro kyrkorna än ide fynnerlis gen storartade, få äro de desto mera bes awåma. Kakelugnar. mjnka mattor, grös na persienner, säten, forfedda med bolstet och resorter, gaslysning om aftonen; allt detta brwisar att, om Amerilararen anser för onyttigt eller omöjligt att ära Gud genom menniskowerk, så wiil han dock icke sakna något, som kan bereda meniskorna ett behagligt församlingshus. J Amerika finner man det alls icke anstötligt, att pre sten predikar i en rod på nyaste modet, att psalmerna afjjungas i ett raskt rythmiskt tempo, och att öfwerhufwud den längsamma och högtidliga festligheten lem nar rum för ett helt naturligt oc hware dagligt betesnde. Men då i den Pennsylvanska fyrkan, efter slutad gudstjenst, först presten, derefter de äloste och flutelis gen församlingens öfriga medlemar tända fina pipmubbar och cigarrer wid kakelugnselden och wid utgåendet sylla tempolinvalfs wen med tobaksröf; få nödgas man erkänna, att en mera naiv och obeswärad lyrkosed swårligen later tänka fig. — Wid uypförandet af nyare tempelbyggnader har man wisserligen tagit mera hänsigt till stönhetens fordringar; men då man