Norrländska Korrespondenten – 22 november 1856, sida 3

— somtligt beror att göra åkerjorden bördig och, få widt möjligt är, ren, för ogrås, skal ändteligen för wårt fond wara öfwerstån den; fast ingen må föreftåtta fig att a fådan förändring fan ske fort, eller utar sansit räångamg. — Men det saknar ej sin wagdt att flört uppfatta det mål, dit jor dens odlare böca sträfwa. Mängen har gerna flyttat till landet för att lehvarre och mallighet; men det finnes och en kol. selse till landet äfwen för ihår vig werk np :t, för stora och wig:iga skyldighetere uppsyllone, båte emot de fina och fam hället. Ufwen ett annat hithörande ämne fan jig ej u dgå att hår widröra. Under det mängen ännu tanllöst färstörer stogarne, sinnes det dock nu jordbrukare vå de bland de mindre hwlfa beflita sig att uppdraga skog och att omgifwa fina bos nin igar med täcka trädgårdar syddade för blåasten genom planteringar. — Huru myock.t förtjenar ej detta erempel att ii vare efterseljns? Huru skulle ide derigenom wåra etrefliga och urmagrare slätter förslönas och wär jords wertliga wårde ökas, der nar siormarna hejdlost stamfara, och öka den förderstiga sommartorsans menliga werkan? — Will man ej plantera och uppfreda stog för att fö: stafja IT sig wed och wirke borde man göra det andock sör att tt förinta blåftens framfart, som inwerkar kifa menli ar på wår gräswärt som på wår säd. Fauna man sig ej of tast föranledd art bedöma hwars andas barn jordegaren är, och med hwad om sorg han sköter fina ägor, af utjcendet af hand bostad och def omgisning, tess fnyggs bet och def kålgärd eller trädgard? AÅfwen hår återstär för of mycket att göra. Mon synes en tid hafwa trott att planteringen ide funde trifwas På wåra släiter, men motsatsen har lilwal i flera fall blifwit nu bewisad. — Men äfwen här är föremal för allmän anda och gemensam werte samhet. Med huru mycket större förhopps ring arbetar ej den enskilde med sadant, när ban wet att grannar äfwen finnas fom börja dermed hwar på sitt häll efter förmåga, och att han ej står ensam i bemödandet att för sköna fin omgisning och itt förbättra fin gård, för att skaffa ribs iga:e ti gångar till föda åt alla som nu y fwa frapp bergning under hrarje minöre gott är. Om wi blifwit fat int Dere genom art wäraförfäder försu nmade jord :tufet, och ej aktade det wårdigt en tåne ande mans allwarliga uppmärljamhet ut sjelf tråget arbeta med rlegen och spaen, få är det ej skäl att wåra barn stoa blifwa fattige genom någon fortfaran. e förfummelfe å wår sida. — Låtom oss i ) 4 MM i j