Norrländska Korrespondenten – 22 november 1856, sida 3

— alltid ense med hwarandra, alltid wid gladt lynne och alltid arbetsamma AR ja! swarade Susanna, mången millionär skulle afundas deras lyck.! Carl, som hörde Detta, stannade plötaås ligt framför den unga flickan. Du wille således, Susanna, fade ban, betraftande henne, att din man skall älska dig? Wisst wille jag det, om jag får nä gon, swarade flickan rodnande och le. ende. Det får du,fmara Carl lifligt, blott du fäger ett enda ord. Oh det äre stammade Susanna för: wirrad. ö t. du samtocker att blifwa min mar swarade den unge arbetaren. Det ku redan Linge. fortfor ban med ert innerligt uttryck i röftan, fom jag we fat gör a dig denna fråga, men jag har dröjt all:jemnt af skäl, fom min onkel känner, men nu har det ändå, fom du fer, eförhappandes sluppit ut ur mitt bjertas allisi war uppriktig och förtälj hwad du länner för mig! Oakel är har och han stall saga oss om wi äro dir aftiga. u