Norrländska Korrespondenten – 25 oktober 1856, sida 3

til min fördel? — fHwarjör skulle han. göra det, når djuret tillhör mig? — Finner du ej, att när han fer of begge, dig med dina starka, raka ben, fom Allah gifwit dig att gå med, och mig med mina swaga ben och klumpiga fötter han skall döma att hästen tillhör den fom har största behofwet af honom? — Skulle han göra det, då wore han ej den råttwise fadin, fade Bou Akas. — Äh, hwad den saken beträffar, swarade kromplingen skrattande, så är han, om ockfå rätiwis, wisst ej ofelbar. — Gode tänkte scheiken for fig sielf, jag stall bär få ett godt tillfälle ast pröfwa domarens . flarpfinnighet, och tillade högt. Jag är nöjd med förflaget; wi wilja draga wår faf inför fadin. Anlända till tribunalet, der domaren, enligt det österländska bruket, på en öp pen platå skipade rättwisa, funno de art twå mål redan woro anmälda och följaftligen skulle förekomma före deras. Det första war emellan en daleb elier lärd man och en bonde. Twistcämnet wår den lärdes hustru, fom bonden hade bortfört och fom ban forsäkrade wara hans egen bättre hälft midt i ansigtet på