Norrländska Korrespondenten – 25 oktober 1856, sida 3

kyla. Di wäcman bapdkgen malnskas, fan detta ej Re hastigt utan att futtigbeten ökar fig emedan luftens upplösande förmåga minskas, få att wattuet fälles. Först känslan då man ur wärmen fommer i köld, år en tysning, uppkommen af netpsystemets retning. Om kölden träffar blott en mindre del af buden angriper den ej allenast huden, utan äfwen de derunder liggande muskler och lever, och wertan sträcker sig ofta till swagare delar af kroppen, angriper bröstet, gör fluss oc katarthaliska inflammae tioner ete. Det år på detta fått, de som bafwa gift, en sjuklig fånstig urindlåfa, eller några lediga menter utfpånda genom wridkning, fånna wäderwerlingen, näfans slemhinna, emedan retningen helst meddelar fig till tänsligare delar. Hästen år a Swerige ingen wiss grad af wärma eller föld, utan den hasliga öfwergången från den förra till den sednare. Benna nervretning fom går från de yttre till de ins re delarne, ät den wigtigaste werkan af öfwergången från wärma till köld, men äfwen uidunstningen hämmas deraf och fastar fig på inre delarne, blodet blir bes någet att sätta hinna, och hudabsordtionen ökas, hwarigenom smittämnena, som ispnnerhet finnas om hösten, få insteg i froppen. Flygtigheten tyckes dessutom wara särteles gynnande för smittämnen, och gör sälunda höft oc) wår till de jjutligaste tiderna af Året. Wintern. Medeltal på Swenssa wine terns föld år 5 a 6 grader under trygge punkten. Den börjar i medlet af December, blir starlast i början af Februari och fortfar om nätterna med föga lindring till slutet af Mars, ehuru dagarna då ofta äro mycket blida. Med affcende på froppens fånsla deraf, år kölden måttlig då den håller fig några grader öfwer eller under siyspunkten. Hippeerates fal lar kölden fientlig mot naverna, och plågfam år den isynnerhet för lata menniskor, gamla och sjuklingar. (St. T.) Följande ang. Larfisket, hemtat ur Pros fessor Nulsjons Standinaviska fiskar, hafwa wi ansett förtjena att meddelas. Då i wår Stärgärd fångas en och an. ann Lar, torde den af Prof. Nilsson be strifna method äfwen hår på kusten böra försökas. Äfven då Laren går i hafwet och me nan han kommer upp i floderna, fängas han på flera olika fått wid wår halfö. J sedra delarne af Östersjön, ifonnerhet mellan Cimbritshamn och Bornholm, fängas Lar med frof på en eller annan mils afftånd från landet, under hela wintern, då ej is hindrar fisket. Man anwänder pertill en lång lina af en fingers tjodlel och 25 till 30 famnars längd. Wid denna fästas på 11 famns afständ från hwarandra få kallade taffar (fånfor) af 5 qwarters längd, sörsedda hwardera med en stark Engelst fiof, på hwilfen såttes en halj fill till bete. Linan, fom uppbäres wid wattenyran aj wanlige lortflöten samt Åder och hwar af träkubbar, urlägges öf. wer ett djup af 25 till 40 famnar. Mid ena ändan af kroklinan fästas en annan 1212 —-—-— qdul. —