Norrländska Korrespondenten – 25 oktober 1856, sida 3

Rå wål, hwad fan jag då göra för vigf — Du fan rädda mig stackars krympling från att Mi söndertrampad af menniskor, hästar, muläsnor oc kameler, bwilket sålerligen skulle hända mig uns der wägen öf ver torgot, der marknaden nu fom bäst pågår. — Och huru fan jag rädda dig? — BGeuom att låta mig fitta mig upp bakom dig på håften och genom att sätta mig oskadd ned på torget, der jag har affärer att utråtta. — Ware det så, fade Bou-Akas. Och lutande sig ned, hjelpte han fromplingen att komma upp på hästroggen bafow fig, en saf, fom ej utan swårighet låt werffälla fig. Det kuriösa ryttarparet wäckte mängas uppmärksamhet, då de passera de fram genom gatorna; slutligen kommo de fram till torget. vär det hår du önskar att flanna? frågade Bou-Ukas — Ja — Stig då aflr — Stig af fielfl — Hwarför?rs — (För att lemna mig hälften. — Lemna dia min Håft! Hwad menar du med det farter — Jag menar, att han hör mig til. Wet du ei att mi nu äro i den rättwise kadins sad, och att om wi draga fafen inför honom, han fåfert ffal fila utflaget