Norrländska Korrespondenten – 8 oktober 1856, sida 3

— — Koarad rodnade och bäfwade til. Öenom mig? stammade han. — — Jag erböll i förrgår ett bref från henne; hon nämner, hur fär Ni warit för hela byn, bur alla förja öfwer Er bort resa. Der finnes oc en ung, älskwård flicka, wid namn Jofefa, fom alltsedan Er afresa alltmer och mer aftynav.7 — Skrifwer Fru Walter det? — Ja! Mor och dotter tänka ädelt nog, för att högafta Et djerfwa beslut att refa til One Indieu. Men modren beklagar fig öfwer dottrens lif ... ty detta är i far ral — — Nu bleknade Konrad. Hr v. Wallenroth gick och hemtade ett bref. Konrad läste: det war fran Fru Walter. Hon omtalade Jntendentens plötsliga afresa; huru hon sedan lang tid med bekymmer warseblifwit det djupa intryck, denne gjort i Josefas hjerta. Hans has stiga afresa bade förändrat Josesas hela wåsende. Hon bortwissnade synbart; läkaren ryckte på axlarna, rådde til före ströelser, tid resor: men Josefa wille ide stilja sig från Alteck, och syntes till och med för swag att uthäårda en resa be swärligyeter. Hela brefwet andades en. tröstlös moders oändliga smärta. — Kon