Norrländska Korrespondenten – 8 oktober 1856, sida 3

göras at: nedswärta bang karalter och framställa hang ord och hang tänkesätt i så mörk dager, som möjligt. Det gora uppsatet får wara hand trost. Men når illwiljan ec utbrotten af ett rätt lynne gå anga derhån, att hang perjonliqa få kerhet äfwenwras, då år tid inne ott man wådjar till allmanna opinionen och framståller, att of den dömas, det subjekt, som, för att tillfredsställa en fårad egen kärleks hämdbegär, waldjor allmän lag och samlifwets helgd. Desssa fall åro lyckligtwis sallsonta, men då de inträffa, år det nödwåndigt att framhålla dem. Det år en sådan tilldragetfe, fom nyligen timat i Orebro, der en medlem af IMefee liiska teaterttuppen, Herr Ssterberg, Af wen bhärjftådeå fånd, fom funnit fin rgenförlef särad af ett yttrande i MNirifed Allahanda, att han ej rått passade för ett par roler, hwilfa han rätt sig tilldee lade, begifwit fig till den person fom be serjer redaktionen af tidningen Rerifcd Allahanda och öfwerfallit honom med oqwadingsord och flag af en tjock käpp, hwarföre också Osterberg blijwit åklagad för edsörebrott och instämd ul rådhus rätten i Orebro. Detta Herr Österberys fått att sefa öfwertyga publiken, att red. hade orätt, Då den ej ansag O. papa för de roler ban hade att utföra, fafnar allt stöd ar både logik och rimlighet, hwilket Herr O. förmodligen inart nog får er fara, når han upptråder nästa gång för publifen, fom då säkert ej i honom fins ner en förre skädespelare, än han war förut, men wål en rå slagsfämpe, som just saknar hwad en god skädespelare frame förallt bör ega: sjelfbeheriskning. (N. T.) Från Schweitz omtalas, att i närheten ar Genf bar ett bondfoik begått en fasansfull färbiytelse. Bonden fom led af något rheumatiskt onde, hade hört be rättad om menniskoister fåfom ett werksamt läkemedel och för att åstadkomma sädant, beslöt han i famråd med fin hustru on taga lifwet af deras G-åriga dotter, hwilfer äfven werkställdes. Det will synas, att den lilla flickan en gång undkommila föråldrwinco mordiska händer, tv hon wil. le en afton ide gå hem, emedan hon sa. de sig wara rådd för fadren; men fludi gen gick hon dock hem, dertill uppmuntrad af grannarne. Morgonen derefter wåntade en of grannarne förgäfwes den lilla flicn, fom brulade göra besök hos honom, och derföre gick han tem till bars neto Jöräldrar och frågade efter Denne. Hun fick ett undwifande swar och då han derjemte kände en egen luft fom trängre. från ett foffärl öfwer spiselelden, under föfte han grytan och fann tl fin fora faja flickans stympade lemmar sokande. De grymma föräldrarna häktades. — Berget Ararat, hwars högsta speis aldrig förut skall hafwa wart beträdd, hwarsen af någon europe eller någon biand de närboende bergsumavånarne, bes stegs i medlet af nåstlidne månad utaf nagra engelsmän, och såsom det syuces icke med owanligt stor möda. Fem nent— 6—