Norrländska Korrespondenten – 1 oktober 1856, sida 3

2 liflosa, Förwartaren ropade tienstolket till hjelp. Josefa blef buren vå fit vum. Man badade hennes bufwud med watten; en fjerdedels timma förgick, innan bon bemtade fig. När hon åter slog upp ögoner, y viskade bon: Hwad han J giort? Jag befann mig wal. Jag wet nu bur ljuft det år att döle — Fru Waltcr blef äter glad, t) hennes Josefa lefde. Hon gick att uppsöfa Konrad, som träffades i trädgården, der han siod, lus tande sig emot ert tråd, blef od darrane de Koml ropade hon til honom, Jojefa bar repat sig, hon frågar efter gris — Di.n stapplade till Josefas kanmare. ÖHon satt i en länstol. Han mate de en stol iemte henne, talade intet ord, oc betraktade blott hennes blrka drag, på hwilfa cn matt rodnad återwändt då han inträdde. — ÅJag har orsafat Er förffrådetje, fade hon od) log emot bonom, Oct gör mig ondt. Jag rådde ci derför! — — Hur befinner Ni Er nu frågade Konrad med oro, — — Ganska wål. Jag önskade blott att se Er, sälänge jag fär. Jcke sannt, Ri dewiljar mig det? Mamma, gif mig litet wir, od äfwen åt Ör Lonrad. (Fotij.)