Norrländska Korrespondenten – 1 oktober 1856, sida 3

lik en bruten lilja, ned dignar i längolen, utan fraf:, utan Ord, utan tårar, bloit med de phalfbrustna ögonen riktade vå bonom. Han berättade nu om fit förbällande till Hr Merbel, om dennes irätade olycka, H: Schmidts nedriga råd, och slutligen om sitt pligtenliga beslut. hg wore ju en bof, om jag nu funoe qwarblifwa bär, til och med om jag bär hade en bimmel, og säge döden för mig på bapwet. — — ad, inföll Före waliaren, vdet år ett fasligt wåägstycke, Ni har i sianet! — — NReyl ropade Fru Walter, det år ädelt tänkt af Er, men dock fanske för raskt handladt Un na Er några dagars betånkend: kommer dag, kommer råd. Detta är ju förffrid ligt! — Hon kastade en blid på den förblefnade Joscefa. Men denna månde mot den gråtande modren fist dödsbleka ansigte, och fade med höjd röst, lifsom sommanpressade hon i den sina sista frafter: INoder, moder! gör ide hang sorg ännu tyngre. Han bör refa, ban bör! Han får ide qwarftannalv Derdå siönk hon tisamman och förlorade fande ningen, — Fru Walter uppgaf ett skri, Konrad störtade frarn till ten till den