bett Höra blunder, westmakterna begingo, då de låto Ryssland genom Lonronertraftaten försäkra fig om eventuel rått till Danffa thronen. Artifelförfataren berörer först de nåra slägtskapsbano, fom förena de fundinavic sta sellen. öfwerensstämmelsen i religion, språl, seder och intressen samt de Witt. nesbörd, fom den senaste tiden företett derom, att de trenne folkens medwetande härom blifwit allt starkare och lifligare. Detta har ite undgått Ryssland: förut. seende politik, och denna makt har tagit hwarjehanda mått ob steg till förefommande deraf, att en start skandinavesk makt med frisinnade tendenser skulle funna upptå, under det England och Frankrike ide haft någon närmare kännedom om saken och ide injett jrägans stora wigt. Det war derföre heter det widare, fom sonferensen i London (i Maj 1852), etter ingifwelje af Ryska fabinette, öfwersipttade thronfoljden efter konung Fredrik, sista ätteläggen af det gamla Oidenburgska huset, på en prins af Holstein Glucksburg, och på jamma gång gaf en eventucl arfsratt at det Ryskerkejsarhujet, fom utgör ena grenen af huset Holftein-Gottorp. Det furdraded alla Rysslands hoteljemedel och hela inflytandet af en re aftionår minister i Danmark, för att före må nationen att godtänna en åtgärd få stridande mot drf känslor och intressen, och hwilket gorkännande omsider endast gick igenom på tiksdagen med en obetyvlig majoritet. Times cortespondent wisar, att det skandinaviska staäfwandet alls ide har nås gon tendens till eröfringar, att det fastmera till fin natur år defensivt, och att en union mellan de tre rifena skulle, utan att skapa någon för westerns intregfen wådlig makt, doc frambringa ett af de vppersta bålwerk mot Rysslands öfwermaft och inflytande. Han berälnar de militära krafter, fom skulle stä till de tre förenade ritenas disposition, och fäster särstilt uppmärfjamhet på den wigt, fom den skandinaviska skärgärdseskadern skulle funna ba i framtida allianser mot Ruf land. Författaren ädagalägger slutligen, att ett dylikt bälwerk wål behöfwes, er inrar att Swerge och Norge ormifwelaktigt Hade gjort gemensam sak med de allierade, om den afgörande striden hade förts i Östersjön, oh att Parisertraktatens bestämmelser på långt når ide äro tillräcliga, för att betrvgga säferheten på detta båll, i det han fortfar: Jag mill ej häntyda på den lysande drömmen om Finlands eröfring, utan blott göra en anmärfning öfwer h:vad fom siått i de allierades makt — de Uländska barne. Tradtaten garanterar wisserligen, att dessa öar icke fä befästas, och att ingå arsenaler hwar fen för armen eller flotton der skola komma att inrättas; men wi, fom äro mål bekanta med lokalen, funna ej annat ån fmåle åt en få illu socisk beråfning, och beklaga högeligen, att dessa öars neutralisation ide wid tfonfe renserna påyrkades. Traktatens bokstaf fan kringgås der igenom, att man upprättar en militärdepot på fasta landet, och låter Åland med bef ötedja wara en flagg naturlig brygga till det fund, fom skiljer det från Swerge, och fom ofta år tillfrufet i flera wedor å rad. Äland sjelft, förnämsta ön i denna grupp, fom innehåller omkring 50 andra, är 30 Engelska mil läng och 24 mil bred, och hela ögruppen år delad 8 socknar med en befollning af 20,000 ER LL mmm nn Ör. 0 Jm — tOMA Ae — AA jälar. ( Nyare underåttelfer omtala trupprörel w er på dessa far, och alldenstund det ide d r i traktaten förbjudet att der hålla en d ark garnison, få fan en sådan lätt bil-. a föttruppen i en invasionskolonn från N weaborg till Stockholm. Novemberför-. n raget har wisserligen garanterat SwerH e emot hwarje öppet eller hemligt anfall . fån Nosslands sida; men antagom någon I v Euroveisk brytning, medan det westra iuropa har inre swärigheter att kämpa NR ON Jere aM forsta n Lao nm MM — om