Norrländska Korrespondenten – 27 september 1856, sida 3

H. K. H. Kronpriuseus mottas gande i Köpenhamn. H. K. H. Swerges och Norges trons prino anlände, som bekant, tisdagen den 16 dennes HM. 3 11 till Köpenhamn på ångkorwetten Nornav. — Unver salut frän batteriet Sirtus fördes han i land uti en kunglig slup och mottogs vå Tolvboden af öfwerhofmarskalken Levetzau, kammarherrarne Fensmart och Berling, tommendanten och flera autoriteter, samt helsades med hurrarop af den församlare follmasfan. H. K. H. for derefter med fin swit i fungliga wagnar till Sriftiangborgs slott. — Gnligt Gottlands Läns Tidning wäntades prins Napoleon förliden föns dags förmiddag till Wisbv, för ait bese sltadens fornlemningar, och om tiden der tilläte, äswen den närmaste af. myrorna. Skulle wäderleken det tillåta, stulle Rei ne Hortenfe angöra Elite, der wagnar stulle möta för att införa prinsen till Wisby. Prinsen hade på förhand tillkännagifwit fin önstan om iakttagande af strängt intoqnito under fin wistelse der. städes. — — — — En tapper soldats sista stund. (Ur ett bref från en Engelsman.) J slutet af December gingo wi från Krim med en hop sjuka och fårade, en del destinerade til EScutari, några till andra hospitaler på fuften, somliga officerare till Malta och andra till England. När wi lemnade Balaklawabugten, war wådret wackert, wen wid denna Årstid år Swarta Hafwet sällan likt sig i tolf timmar, och innan wi hunnit halfwägs, ras jade en förskräcklig storm. Winden kastade fig i alla wåderstreck, de mörka wågorna reste sig hwarje ögondlic omkring fartyget för att uppsfluka of, och deras fradsga stänkte öfwer fleppet från fören til aktern. Medan jag ftod på halfdäcket och talade med faptenen, fom en blet gosje med 97.de linieregementets kokard i mössan upp till oss och gjorde med ena Hans Den honör, under det han med den andra gjorde påkostande anftrångningar för att hålla fig fast emot wågorna, fom slogo in. Kommer wi snart i lugn watten, herr fapten? frågade han; dernere lige ger en stackars korporal wid wårt regemente, fom inte lår ha långt qwar, om Det går på Det hår fättet. Kaptenen runfade på hufwudet och swarade nej min gosse, i fådan sjö fan fartyget knappt irbeta fig fram, få att wi komma ide i mult watten på mindre ån ett dygn. — Så må Gud förbarma fig öfwer )onom, fade gossen och wände sig om. Se så, se så, min go8fe, ropade kaptcnen efter honom, war ide ledsen; år det ntet torrt och ordentligt dernere allting? er intet doktorn till honom? han skall å allt hwad han will, såwida det ns öÖmbord. — Åhjo det år nog bra, men jan behöfwer intet långe någonting. fm jar aldrig funnat med fjön, eng når han sar fom han skulle wara, få att nu rom B5B0d(M