Norrländska Korrespondenten – 6 september 1856, sida 3

wara af ijpnnerligt tjup, twaktes det mig ide omöjligt för en ochjertad wan an komma ned til det förgångna fartyget. Jag rådgjorde med mina tamrater, och be woro af samma tanke fom jag. Utan dröjsmål widtogo wi de nödiga förberedelserua, och snart afseglade wi, fer in alles, under mitt kommando, i en liten ffonert till wår destinanoneert. Det war wackert och iugnt wåter. Wäl gåfwo I söxer och öster små moln af misstänti fåra himlen ett hotande utjcende; men deta afskräckte oss ide. — Emellertid war dvd watinet få djupt, att ingen masttopp wijade of det sjunkna farivgets graf. Wi mäste säledes på en höft wålja of mår operationäöpunkt. Wär skonert flög from till det utsedda stället, oh Rimmer — en karl af bepräöfwadt mod, hwilten jag bland 12 famrater utkorat till min följeflagae —— ra — —76 re på den farliga ucdjärden — Rimmer och jag sjelf iflärde oss wåra tykarcrustningar. Wi påsatte hjelmarne, drogo på oss fautsjudrägten, wigterna fastgjordes, och wi woro fårdiga. — Det fer ohyggligt mörft ut, Breton, fade Rimmer. Bab. endast en wanlig mig, jwarade jag muntert; atkt wäl! — Op! ljöd det doft under yans bjalm. Färdigi! ropade jag högt inom min egen, hwlket De dock icke funde höra; jag gaf rå det. öfliga tecknet, jwängdes ut öfwer bord, och nedåt bar det, jag först och Rimmar tätt efter mig. Det dröjde ide sänge förrän wi hunnit botten. Wi befunno oss på en efter utscende widsträcki slätt, som bade en liten sänkning frän norr tll söder. DÅ wi blickate framåt, sägo wi ett merkt, dystert föremål rcja sig upp från djupet och hwilket wår öjwade dlict fann wara en hög klippa. Jag winkade åt Ruamer att nårma fig den. — Det år swårt att beskri wa huru man år till mods då man för första gången wandrar fram på hafweta boten. Hår finnas tusentals föremål, hwilla mwåda häpnad till och med hos den, fom hundrade qånger forut gjort samma särd. Pa alla fe dor omslutas wi af waltenmassan; önat kan icke här, säsom i lujtens regioner, skäda ut i det wida fjerran, ty ju langre fram, desto tätare och tälare blir flymningen, tills ursigten slurligen förlorar sig i ett teckenlitt mörler. Med untantag of Det oupphörliga pustandet af den från bröstwentuen framfö ömmande luften jemte det ut wärt framskridante genom wattnet ferorsakade plafkandet, hördes ide ett ljud. Wi gingo rastt på; ip den i de öfre re gionena få tungasrumningen år hår nere helt fått och generar ide det ringaste den öfwade dykaren. — Swårmar of fko. omringade oss på alla sidor, fiskat af hwarje form och storlck fello oss i ögor ten, hwart wi ån wånde dem. De framstoto snabbt ww sidan om of; de lelie och tumlade i warunet öfwer wåra bujwuden; de jagade och förföljde Iwarans dra i alla riftningar, Här tumlar fig en swärm delfiner i owiga spräng; der! steg en notdkapare längsamt upp mot wattenytan; här skot en oräfnelin mängd af mmdre fiskar förbi of, och längre nr banade fig wäldiga hafsmonster i langAAAA.. KERNGANED