Norrländska Korrespondenten – 6 september 1856, sida 3

Werldens skönaste ros. af Andersen. (Öfwersättning.) Det war en måktig orottning i hware trådgärd funnos de hårligaste blommor från hwar och en af ärets tider och från alla werldene länder. Det war i fans nerhet rosorna fom hon älskade och der. för hade hon af dessa de mest olika arter, ända från det wilda törnet till Provences stön ste ros, och de wärte uppåt slottets murar, slingrade sig om fensterkarmarne in i gängarne od) urpåt taket i alla salarne, oc skiftade i ollsa former oc färger. Men sorg och bedröfwetse bodde vär inne; drotiningen lan på sjuksangen och låkarne förkunnare att bon skulle tö. Det gifwes tock en möjlighet utt råde