Norrländska Korrespondenten – 30 augusti 1856, sida 2

usgå af b sparir arni å anfleget ih joke unterwisningens kefeämjande. — Cista Weda lar warit regnig och fall. Höbergningen skulle wåarit fullkomlot slutad om ej regnwådret bindrat. Alrarne äro ännu mydet gröna od före dra wärme för att bli mogna. — J en del bvar har kornet tagit skada af frost, dock wet man ef hurn allmänt och til hwaod grad. Jfrån Lappmarkerna och en del af be norra Socknarne håres det ilent med ärswärten och man pefarar frufen och dålig afkastning, oa ej misswerf. (N.-P.) Östersund den 27 Augusti Wådret, som under fistl. Söndag och Måndag war ganska fommartift, år nu återigen lika ruskigt som förnn. — Konungens Befaltningshafwande har under den 23 nåstl. Juli til Långe man uri Swegs distrikt förordnat t. f. Låänsmannen derstädes Per Elias Crantz. — Som, enligt hwad anmäldt blifwit, den s k. hundsjukan eller Rabies canina RåSn inom Räfsunds Tingslog bar Lånsstyrelsen päbjudit: att så wål inom nämnde tingslag, som på andra ställen inom Länet, dit sjukdomen kan frrida fig böra tills widare och intull dess sjukdomen i behörig ordning förkkaras hafwa Uppe hört noga iakttagas de til nämnde före hållande lämplige föreskrifter, fom finnas intagne i Kongl. Förordningen den 23 Januari 1828, om hwad mid vppad fmite tosam sjukdom bland kreaturen iaktaga3 dor. De symptomer, hwilka tillkännaefwa denna äfwen för mennifkor högst Jarliga sjukdom, äro fwärdestämda iniull ress ber gåret att dita ulbrutit, men åro följande fänuctecken hos kreaturen nemligen: Cr wiss nedslagenhet, oro, inkrypande i möre fa wrär, kråkning, drågking, afsky för nas turliga jedoämnen och förtärande af oc naturliga, såsom papper, hö, tråd, mossn, iraser, o. d., förtärande eller slickning af urin, upphörande af naturligt skällande och af ett eget ångsligt tjut, särdeles wid förfet art swålja; ögonen än matta och wariga än wilda och glänsande, med utwidgad pupill. Flere eller färre af dede ja tecken mårfag wanligen en till tre dar gar, hwarefter wildhet och bitbegår uppe stå mot alla förekommande, lefwande och döra föremål; lamhet inträder antingen i bafcelen eler i nedre läften, fom då är nephångande, eller i båda och djuret dör, wanligen inom 7:de dygnet, obemärkt och stilla eller i förfärliga plågor. Ofta löper hunden bort wid första utbrottet ar fjuts domen, utan att hitta bem, och det år just desse s. k. drifthundar, som ästadfomma största skadan, emedan de då i synnerhet anfalla ute anträffade kreatur, såärdeles swim, och funna få löpa genom flera, socknar innan lambeten i bakdelen sätter räns för widare framfart. Hos af får dan hund bitna swinkrcatur utbryter sjuktemen wanligen omfring 20:de dygnet, och då med wildaste rascri, fradga fring munnen, bökning, bitning i sten och träd, höga hopp från marken och wildt fersärligt strit. Döden följer då wanligen inom några dagar. Som giftet är inneAA... NnnKe