Norrländska Korrespondenten – 9 augusti 1856, sida 3

ä I der benen skola hwila, låter Honom uibryta: Hwad här är stilla och fridsamt, Brev gossen, då hans blid hwilade mir fartygets nyligen tjäårade strof, der bölr jornas let fveglade fig i gloenfen, och följde de rafa mafterna til wimpeln på deras spetsar. Det raska folket ilade fram oc tillbafa från fartyget, fom snart syntes färdigt till afresa, och Leptenen stod på dådet, usdelande defellaingar och såg efter allt. Gossan sid nåemre 06) närmre; med allworsa min fåg ban vå allt ombord, 00 alt spvates bonom tommet före en gång i drömmen, alltifran den wacker: målade halföppna kajutdörren ända tid Åeppshunden, fom sprang omring oh ocså wille ha drådrom. Captenen fom bort, lutade fig öfwer relingen och hans öga föll på gossen fig på honom. Slutligen sede den förre: — Hwad söker du här, pojke, wäntar du på nägon? — Nej, men det roar mig att fe på fartygen, Hr Kapten, fade gossen och tog af fin blanfa hatt od wred den omkring i handen. (Forts.)