Norrländska Korrespondenten – 9 augusti 1856, sida 3

r De gen, fom föreställde en brigg i start sjögång och han stod i tanken under dess segel och winkade farwäl till landet, eder oc fröp han bort i fönsterkarmen och föreställde sig att han war i fartygets kajuta och att det hwita tyget, fom fwar jade utanför fönstren, war ett segel, fladdrande i stormen. Det lila hufwudet lutape då till flut mot fönflerfarmen, medan sömnen tillslot gossens ögon och lät honom i drömmen forisätta fin ine billade seglats. ö ö En dag — det war en solflar wärdag — gid han sängs bålwertet wid hamnen, fåg på fartyger och pra:-de med sjöfolket. Den tila bianfa perna fatt på sned på det lociga håret, oaktad: den fattiga vojfen sprang oc lekte i ftjortärmarne utan tröja, Dit glad war han ide, då matrosarne bädo honom ipringa ett ärende för dem, eler — hwad ändå bätere war — hjelpa dem at: lyfta och flytta. Då han gid längre och lins gre ut, träffade han till flut på ett förre fart3g, fom låg 06 tog in tafi. Gossen stod långe och betrakrade det uppmårk samt. Den underliga känslan i mennistosjälen, fom wid äsynen af den fläck,