Norrländska Korrespondenten – 26 juli 1856, sida 2

gen fått tillfälle att omdöpa flera bland socknens inwånare wid en båd, fom Fal lag fuffsbåcken, ett tjenligt ställe för en sådan fuskarke. Ehuru han emot tagit flere warningar af vresterskapet, trotfar han ändå den lagliga ordningen. Hur ru långe skola wederbörande låta sådant oskick fortfara? — Såsom låfaren finner på annat ftålle i Bladet, kommer den i förra Numret omnämnda musikconcerten att ega rum å Casino instundande söndag, då troligen många skola begagna tillfället att göra bekanskap med utmärkte mästares föredrag. — Häradsskrifwaren R. Winter har blifwit förordnad att tills widare bestrida stadsfiskalstjensten här i staden. — Den få kallade Fruntimmerswec fan har i afseende på regn aflupit mye fet ffonfamt; wisferligen inträffade i går en liten regnffur, fom lade binder i wår gen för inladning af hå, och äfwenledes i dag på morgonen inträffade en måttlig regnskur, fom ide heller war särdeles wåls kommen för flottermannen, men deremot wålgörande för säden och andra wextlige beter, fåfom potatefen m. m. — Förnyade byggnads. och brandords ningar för staden Hernösand har K. M.t den 12 sistl. Juni utfärdat. — Wi hafwa i Dil. fått några anse mårfningar, i anledning af de ord, med hwilka wi inledde Dilettantens eget refee rat om det Westerlundska målet. Med all aktning för det hofsamma i tonen, funna wi dock ej godkänna anmärkningarnes befogenhet. De synas nemligen helt och hållet grunda sig på ett misssbeständ om råtta meningen af hwad wi yttrat. Dilettanten har synbarligen tagit saken så, som skulle wi i afseende på detta mål, warit af annan äsigt än den, som i referatet antydes. Förhållandet är twertom. Wi woro med Dil. så ense i den delen, att wi just lånade hans egna ord. Att wi i förordet talade om granne lagenhet, bör wäl ide förundra, då åfwen Dil. talat om ämnets ömtåliga natur. Att denna grannlagenhet äter icke widare låg i wägen, sedan målet på ans nan wäg kommit till allmänhetens fun: kap, låter ju äfwen förklara fig, och nå3ot nybhetens behag war wäl ej att öka i en tilldragelse af denna egenskap. Wid Dil:s andra anmärkning torde wi lott behöfwa hänwisa till textens nårnare genomseende. Jcke finnes der nå jot, fom antyder, att Dil. öfwerlåtit imnet till juridisk behandling, utan att )an öfwerlåtit det åt offentligheten, wilket wi få mycket mindre ogillat, fom vi ju sjelfwe deri följt hans exempel. Risstaget ligger i meningens omställning, om återfår fin rätta betydelse, om det edsamma ämnet för juridisk behandling elt enkelt öfwersättes med det ledsamma ättegångsmålet, hwarmed det tan twifwel år liktydigt. Det war det 1 mål, fom wi fade wara öfwerlåtet åt ffentligheten, men ide åt juridisk behand ng, hwilken wi nog wisste wara redan före ggången. Hwad Dil. i tredje noten ytt. ar om wärdet af den personliga friheten r så sannt och enligt med wär och, som