Norrländska Korrespondenten – 23 juli 1856, sida 3

å postijenstemäns förfarande i dett. fall Huru faflön fan ocksä ej en sådan numera begå det största jlarf? Man eger ej ringaste säferhet för ati brefwen afgå, ännu mindre att de såndas till wederbärlig adressort. Posttjenstemäånnen hajwa ock på sednare tiden I Swerige ide urmarft lig för synnerlig pålitlighet och ordning, såsom de mänga bedröfliga tilldrageljerna förra åren bewisat. De om några be höfwa derföre kontrolleras och allmänte ten eger billig rätt att af postwerfet fordra någon garanti för brefs rigttga framkomst, hwilfet endast fan ske genom postkartornas återinförande. Här i staten hafwa på sednare tiden flera perfoner förlorat orefommenderade brej, jom ennehällit mindre penningesummor. Hos of hafwa ide mindre ån 7 personer anmält dylika flagomäl. Den 18 Maj inlemnades ett dylikt brer å h. w. ponfontor, ine nehällande 91 Ror, den 29 Feni ett med 39: 12. nåst före ett med öfver 100 Rdr hwilka, hwarken bref etter penningar, Alb drig framfommit till fina adressater. Flera studenter och andra personer hajwa teree mot ide erhållit bit adreeserate orekommenderade bref innehållande mindre ven: ningesummoc. Man kfan wisjerligen såga att Detta år sortespondenternas aget fu, fom fånda penningar i orekommenderade bref, men deras risk är sior nog derigenom att postwerfet ide answarar för densamma i händelse af postrån eler brand, och underlatenhet af rekommendation ursättar alldeles ide ett få oförswarligt och gränslöst slarf of poftmerteta tjensteman, att brefwen och juset sädana som innehålla penningar, skola totalt förswinna. Det der goda wåderkornet, fom upplyser just i hwuka bref pengar finnas, gör förhållandet i hägsta grad misstänkt och borde föranleda en nitff poststyrelse till allwarsammaste räft. Får man börja med att saflost bortsnappa dvs lifa bref för penningarnas skull, få dröjer wål ide långe förvån man af denna straffloshet lärer fig äfwen bortsnappa andra sör. — de goda upplysningars skull — oc dermed egde wi oss en fulllomligt rysk orefhelgd på halsen. Hwar felet ligger till ofwannämnde förluster här eller ånnorstådes — kunna wi naturligtwis ide weta; misstanken har, sedan poffartorna upphorde, frihet att sasta sig pä hwem som helste den oskyldige fan numera llifa litet rättfärdiga fig deremotr fom den ill dige uppspåras och straffas. Såran mår ste följden alltid bl.fwa af kontrollens — postkartornas — borttagande. — I Tidningen Upfala för den 18 dennes låfeå följande: Emellan fl. 4—6 på morgonen i dag hick en skarp ästa framöfwer staden och nedslog vitom Röbo, ungefär en fjerdes dels mil från staden, å Gefle-Upsala tele )raflinien med den påföljd, att tråden åhonblickigen afslets och omkring 30 seleJrafstolpar mer och mindre fönderfplittras des och slungades i stycken widt omtrimg. Jlera wägfarande till studen åsågo slager sågra olnar ifrån, men blefvo lyckligt. iger oc tänfer; ban fan uträtta mycket