Norrländska Korrespondenten – 23 juli 1856, sida 3

c Cc (Odm700 — tysta drömmar, oh gum man trodde ibland ott han umgicks med andar, ty Han rvvc: de stundom läpparne, fom wille jan ta la, och säg uppat med en blit, få som då man befwarar en aånnans. pan dar watten ur sjon och hogg qwistar till bra san, han fom med famnen full af löf till farmors ger. Bernet hade låct fig arv af munnens rörelser förmå bwad fom sades, od ywar Sondag läste Mor Gu nild för honom ur Bideln. Da tade han alltid en blomma wid de stallen, som gjort mest intryck på honom, och Gunuds Bidel hade nässtan tifa många blommor fom blad. PMantro han stal bli trädgårdsmanarc? tänkte gumman. Gossen lette David oc slungade sienar mor en jättelit flippa, fom mäste wara Goliath: han drog ned löfhyddans taf öfwer fig, för att likna Simson, och in 103, fom en segrande Josua, hela bagen, ywarifrån skramda for oc talfwar flydde. Med gamle Swen, en klok alderstigen gubbe, fom ej bodde mydet längt frin den ensliga hyddan, rådflog Mor Gunild ibland om sin sonson, och Swen tröstade henne och fade: Sörj inte, fira Mor Gunild, nog fan pojten bli folk, fast han